Vilande och stilla, är nu pappas starka händer.
De många barnen som de burit har sagt farväl och släppt sitt grepp.
De många barnen.
Omfamnade, burna och stoppade i säng.
De som fick hjälp och råd och stöd.
Ett extra par starka händer.
Ett lugn.
En försäkran.
En lösning.
Pappa, vårt ankare, vår hamn.
När det blåste var du samlad och lugn.
Tyst, bredvid, bakom, men trygg i det stora och svåra.
Dina stora, starka, varma händer.
Nu har vi kramat dem en sista gång.
Vilande och stilla, är nu pappas starka händer.
De många barnen som de burit har sagt farväl och släppt sitt grepp.
De många barnen.
Omfamnade, burna och stoppade i säng.
De som fick hjälp och råd och stöd.
Ett extra par starka händer.
Ett lugn.
En försäkran.
En lösning.
Pappa, vårt ankare, vår hamn.
När det blåste var du samlad och lugn.
Tyst, bredvid, bakom, men trygg i det stora och svåra.
Dina stora, starka, varma händer.
Nu har vi kramat dem en sista gång.
Du fattas oss.
Vilande och stilla, är nu pappas starka händer.
De många barnen som de burit har sagt farväl och släppt sitt grepp.
De många barnen.
Omfamnade, burna och stoppade i säng.
De som fick hjälp och råd och stöd.
Ett extra par starka händer.
Ett lugn.
En försäkran.
En lösning.
Pappa, vårt ankare, vår hamn.
När det blåste var du samlad och lugn.
Tyst, bredvid, bakom, men trygg i det stora och svåra.
Dina stora, starka, varma händer.
Nu har vi kramat dem en sista gång.
Vilande och stilla, är nu pappas starka händer.
De många barnen som de burit har sagt farväl och släppt sitt grepp.
De många barnen.
Omfamnade, burna och stoppade i säng.
De som fick hjälp och råd och stöd.
Ett extra par starka händer.
Ett lugn.
En försäkran.
En lösning.
Pappa, vårt ankare, vår hamn.
När det blåste var du samlad och lugn.
Tyst, bredvid, bakom, men trygg i det stora och svåra.
Dina stora, starka, varma händer.
Nu har vi kramat dem en sista gång.
Äskade pappa,
Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta. Att jag inte ska få krama om dig igen, att jag aldrig får höra din röst. Aldrig få se din oförställda förtjusning när jag bjuder dig på något riktigt gott. Glad som ett barn kunde du vara. Min pappa.
Här börjar det lugna ner sig för mig och Per. Badrummet är snart klart och vårt Hälsingborn blir så fint pappa! Ditt Hälsingborn. Snart flyttar vi in nere, men övervåningen tar vi i vår takt. Jag är så ledsen att du aldrig fick se hur fint det blir. Jag går där ute med Eira på armen och gråter ibland. Tänker att du skulle varit där, och när jag ser någon med blå jacka gå över åkrarna så hugger det till i mitt hjärta. För en sekund hinner jag tänka att jaha, nu kommer pappa. Men du kommer inte till mig mer, och jag känner mig så gränslöst tom när den vissheten slår mig.
Jag är så glad att jag var hos dig och mamma så mycket de sista åren! Men ledsen över att jag haft så mycket annat som tagit tid och kraft i mitt liv samtidigt som du blev så sjuk.
Jag saknar dig pappa. Jag saknar dig mer än jag trodde att jag skulle och jag tänker så himla mycket på dig. Du är ofta med mig på dagarna och jag drömmer ofta om dig på nätterna. Pappa, jag är inte riktigt redo att vara utan dig än.
/Din Noomi
Du somnade stilla
då färden var slut
från allt vad du lidit
du nu vilar ut.
Vi binder en krans
av minnen
de vackraste och
finaste vi har.
Vi vet att de aldrig vissnar,
hos oss är du alltid kvar.
Älskade pappa, du fattas mig alldeles enormt! Livet blir så annorlunda utan dig. Du fanns alltid där som en trygg försäkran. Du lärde mig att uppskatta det lilla och det stora i livet. Vacker musik, tokiga skämt, ett perfekt löskokt ägg, skidturer på skarsnö, storslagna solnedgångar.och så mycket mer. För dig var jag alltid lilla Anna, du hade alltid en kram redo. Jag kommer alltid att tänka på dig när jag putsar mina skor (det var du noga med) eller viker ihop en mjölkkartong på ditt speciella sätt. När jag upplever särskilt vackra tillfällen i naturen så kommer du att vara där med mig och när jag hör pappamusik. Tack för att du var min pappa, jag älskar dig!
Kjære Jan Tommy.
Det var leit at vi møttes så sent i livet, men da vi møttes var det god kjemi fra første stund.
Du fikk ikke møte vår far, det var meget synd, for dere var så like i det meste.
Fiske, friluftsliv og bruke hendene, treskjæring og snekring er eksempler på det. Du, som han var glad i å ha mye folk rundt dere.
Sammen med Birgitta fikk du din egen flokk, en fantastisk fin familie.
Du etterlot deg et stort hull i vår tilværelse som ingen kan fylle, men som vi må lære å leve med.
Du vil bli dypt savnet. Fred over ditt minne.
Varme tanker og minner.
Anne-Lise og Erik
Kära pappa.
Vilande och stilla
är nu pappas starka händer.
De många barnen som de burit har sagt farväl och släppt sitt grepp.
De många barnen.
Omfamnade, burna och stoppade i säng.
De som fick hjälp och råd och stöd.
Ett extra par starka händer.
Ett lugn.
En försäkran.
En lösning.
Pappa, vårt ankare, vår hamn.
När det blåste var du samlad och lugn.
Tyst, bredvid, bakom.
Men trygg i det stora och svåra.
Dina stora, starka, varma händer.
Nu har jag kramat dem en sista gång.