Jan Spange

Vilande och stilla, är nu pappas starka händer. De många barnen som de burit har sagt farväl och släppt sitt grepp. De många barnen. Omfamnade, burna och stoppade i säng. De som fick hjälp och råd och stöd. Ett extra par starka händer. Ett lugn. En försäkran. En lösning. Pappa, vårt ankare, vår hamn. När det blåste var du samlad och lugn. Tyst, bredvid, bakom, men trygg i det stora och svåra. Dina stora, starka, varma händer. Nu har vi kramat dem en sista gång.